Sven Svensson

Född 5 december 1794 i Österfanbyn, Anundsjö (Y) 1 .
Döpt 7 december 1794 i Anundsjö (Y) 1 .
Bonde mellan 1823 och 1843 i Österfanbyn 5:3, Anundsjö (Y) 2 .
Kyrkvärd i Österfanbyn, Anundsjö (Y) 3 .
Levde mellan 1817 och 1823 i Österfanbyn, Anundsjö (Y) 22 .
Levde mellan 1824 och 1834 i Österfanbyn, Anundsjö (Y) 23 .
Levde mellan 1834 och 1843 i Österfanbyn, Anundsjö (Y) 3 .
Död 18 oktober 1845 i Galasjö, Anundsjö (Y) 4 .
Dödsorsak: avrättad, halshuggning
Aftonbladet 1843-08-21Uti Hernösands Posten berättas om ett af de ohyggligaste brott man, begånget i ett slags vansinne:”Ett brott, lika rysligt som här på orten sällsynt, har natten emellan den 11 och 12 dennes blifvit begånget, och som vittnar att gerningsmannen vid tillfället ej varit redig till sinnes. Kyrkvärden Sven Svensson i Österfanbyn, Anundsjö socken, en välbehållen och på sin hemort allmänt aktad man, harnemligen nämnde natt med en yxhammare och en rakknif mördat sin hustru och 7 af sina barn, hvaraf det äldsta var 17 och det yngsta 6 år gmmalt, under det dessa legat och sofvit. Vid med Sven Svensson af Konungens befallningshafvande förliden gårdag hållet förhör har han otvunget erkänt detta grofva brott, hvartill orsaken lärer varit grubbel öfver förmenta penningförluster, då han beslutat att, på det hustru och barn i framtiden ej skulle komma att lida nöd, döda dessa först och sedan förgöra sig sjelf. Den förr omnämnda naatten hade han, liksom långa tiden tillförene, af bekymmer och en oförklarlig tryckning öfver bröstet, icke kunnat sofva, utan uppstigit och sprungit till skogs, men under oro och betänkande att det vore bäst om hustru och barn fingo dö, genast återvändt till en vid gårdagen varande smedja, der han hämtat hammare och inne i stugan en rakknif. Försedd härmed begifver sig Sven Svensson först till hustruns säng och meddelar henne ett slag öfver tinningen, hvarefter han skär henne i halsen med rakknifven. Sedan begifver han sig till barnens hviloställen och fortfar på samma sätt med dem alla. Utom 2:ne af barnen hade ingen vaknat, och ehuru en af dessa bedt fadren förskona sitt lif, hade han mod att jemväl mörda honom, under det den andra fick tillfälle att rymma huset. Härpå sprang han till en 1 ¼ mil från hemviset varanda lada, der han qvarblef till morgonen, då han återvände till byn och angaf sig sjelf för brottet, som han nu ångrade. Af alla 9 barnen lefva nu endast 2, nemligen den, som undkom fadrens tilltänkta gerning, och den äldsta sonen, som varit vid tillfället bortrest.”

Hernösand d. 23 Okt. - Förre kyrkovärden Sven Svensson, som öfver tvenne år sutit häktad å härvarande länshäkte för begånget mord å hustru och sju barn och icke velat till Kongl. Maj:t ingå med nådeansökan, affördes härifrån den 16 dennes till den utsedda afrättningsplatsen på gränsen emellem Sidensjö och Anundsjö socknar när Galasjö by, och afrättades derstädes lördagen den 18 kl. 12 på dagen. Någontid förut hade han varit villrådig i sitt beslut, huruvida han skulle söka nåd, hvilken, enligt hvad från högre ort försports, troligen blifvit honom beviljad, och i denna villrådighet sväfvade han i synnerhet några dagar efter ett besök af h. exc. justitie statsministern, emedan handerefter började hysa något hopp att honom möjligtvis skulle beviljas tillåtelse att få återvända till sitt hem igen, det enda vilkor, hvarunder han ville behålla lifvet. Han började dock snart ångra dessa tankar och önskade att ''lida döden emedan han begått brott, som döden värdt var, dock utan all tro sig derigenom någon förtjena''. Såsom prof han på hans tillstyrkan låt förbinda dem, då han inkommit inom spetsgården. Vid ankomsten inom denna erhöll han genom v. pastor Wattrang den sista helsning ifrån sina öfverlevande tvenna fullvexta söner, hvarpå han med mycken sinnesstyrka, redigt och högt svarade med den återhelsning, att de måtte förlåta honom hans svåra brott, samt inneslött dem i Guds omvårdnad och beskydd. Under det han af fångpredikanten Bylund och v. pastor Wattrang framleddes till stupstocken, läste han med hög röst utan till hela psalmen No 480 i Sv. Psalmboken. Afrättningen gick raskt och fort. (N. H.-P.) (Källa: Aftonbladet, Tisdag 28/10 1845)